Nutrition ankor

På den här sidan kan du läsa om nutrition till ankor

Introduktion

Näring är avgörande för ankors hälsa, tillväxt, fjäderdräkt, livslängd och reproduktion. För att hålla ankor på ett hållbart sätt krävs grundläggande kunskap om fodersammansättning, energibehov och näringsämnen.

Ett balanserat foder förebygger sjukdomar som kalkbrist, vitaminbrist och fjäderproblem, samtidigt som det ger stabil äggproduktion och god köttkvalitet. Fodret ska täcka ankans dagliga behov av energi, protein, vitaminer och mineraler - varken för mycket eller för lite.

Ankor har en matsmältning anpassad till växt- och kornbaserad föda men utnyttjar även animaliskt protein effektivt. De äter gärna både på land och i vatten, där de filtrerar fram smådjur, insekter, sniglar och växtdelar.

Enligt djurskyddslagen ska ankor dagligen ges foder som är anpassat till deras näringsbehov och vatten i tillräcklig mängd (SFS 2018:1192, 2 kap. 4 § 2 st.).

Allätare

Ankor är naturliga allätare. I det vilda äter de frön, vattenväxter, insekter, sniglar och små kräftdjur. En varierad diet som innehåller både vegetabiliska och animaliska proteinkällor gynnar fjäderdräkt, hälsa och produktion.

Energi

Alla djur behöver energi för kroppens funktioner. Hos ankor kommer energi främst från:

• Spannmål: vete, korn, havre, majs.

• Fett: vegetabiliska oljor, fiskolja.

• Protein: ärtor, soja, rapsmjöl, fiskmjöl, insektsmjöl.

Energi anges vanligen i metaboliserbar energi (ME). Ankor reglerar sitt foderintag efter energiinnehåll.

• Energirikt foder → lägre foderintag.

• Energifattigt foder → högre foderintag.

Brist: avmagring, sämre äggproduktion.
Överskott: fetma, belastning på leder och organ.

Tillväxt och foderutnyttjande förbättras ofta med högre ME, men det leder också till ökad fettinlagring (Wilson, 1975; Leclercq, 1986). 

Näringsämnen

Ankor behöver, precis som höns, ett 30-tal olika näringsämnen i rätt mängd och balans för normal tillväxt och produktion. Rekommendationer finns bl.a. i Nutrient Requirements of Poultry (NRC, 1994).

Vatten

Vatten är det viktigaste näringsämnet!

• En anka dricker ca 250–400 ml per dag, mer vid värme och äggproduktion (Korver & Stewart-Brown, 2023).

• Dricksvattenintaget är normalt 2–3 gånger foderintaget (i vikt).

• Vattnet ska vara friskt och rent – ankorna använder det både till att dricka och sköta fjäderdräkten.

• De måste kunna doppa näbben i vattnet för att rengöra näsborrar och ögon, annars risk för infektioner (NRC, 1994).

Rekommendation: Det är av stor vikt att ankor har fri tillgång till vatten (Jordbruksverket, 1999).  

Vattenbrist > 12 tim: nedsatt tillväxt/äggproduktion.
Vattenbrist > 36 tim: risk för dödlighet, särskilt hos ungankor (Korver & Stewart-Brown, 2023).

Krav: Ankor ska ha tillgång till vatten av god kvalitet i tillräcklig mängd (SFS 2018:1192).

Protein

Protein är nödvändigt för tillväxt, fjädersättning och äggproduktion.

Rekommenderade nivåer (NRC, 1994):

• Ankungar (0–2 veckor): 20–22 %

• Växande ankor (2–7 veckor): 16–18 %

• Värpande ankor: 15–16 %

Aminosyrorna lysin och metionin är särskilt viktiga för fjäderdräkt och ägg (Dean, 1986; Elkin et al., 1986). Brist leder till sämre produktion, fjäderplockning och tillväxtstörningar.

Fett

Ger energi och essentiella fettsyror.

• Rek. 3–6 % av fodret (NRC, 1994).

• För mycket fett → fetma.

• För lite fett → dålig fjäderdräkt.

Kolhydrater

Bas i fodret - främst spannmål. Lättsmälta kolhydrater ger snabb energi.

Vitaminer

• Fettlösliga: A, D, E, K.

• Vattenlösliga: B-vitaminer, biotin, folsyra, B12, kolin.

Vitamin D3 är viktigt för äggskal och skelett (NRC, 1994). Vitamin E stärker immunförsvaret, särskilt i foder med mycket fleromättade fetter (Korver & Stewart-Brown, 2023). En viktig skillnad mot höns är att ankor har ett högre behov av niacin (vitamin B3) – ca 55 mg/kg foder (NRC, 1994). Brist leder till benfelställningar och dålig tillväxt.

Mineraler

• Kalcium: Hög nivå krävs under värpning (3,5–4 % i värpfoder).

• Fosfor: Viktigt i balans med kalcium (Ca/P-kvot ca 2:1).

• Natrium: Tillsätts ofta i form av salt.

• Spårämnen: bl.a. koppar, mangan, selen och zink behövs i små mängder (NRC, 1994).

Andra tillsatser

• Enzymer: t.ex. fytas och xylanas förbättrar näringsupptag.

• Antioxidanter: skyddar fetter och vitaminer.

Grit och snäckskal

• Grit (småsten) krävs för matsmältning i muskelmagen.

• Snäckskal eller kalktillskott är viktiga kalciumkällor för värpande ankor.

Att välja foder

Val av foder beror på:

• Livsstadium: ankungar, växande ungankor, värpande eller avelsdjur.

• Syfte: köttproduktion, ägg eller hobby.

• Hälsa: anpassning vid bristsjukdomar eller parasiter.

• Foderform: pellets, mjöl eller kross - pellets minskar spill.

Foder för olika stadier 

• Ankungar (0–2 veckor): Startfoder, 20–22 % protein

• Växande ankor (2–7 veckor): Tillväxtfoder, 16–18 % protein

• Värpande ankor (från ca 20 veckor): Värpfoder med 15–16 % protein och högt kalcium (3,5–4 %)

• Slaktankor: Foder med hög energi och protein för snabb tillväxt (NRC, 1994). 

Exempel på foder

Vanliga problem kopplade till nutrition

• Kalkbrist: Tunna eller mjuka äggskal.

• Proteinbrist: Dålig fjäderdräkt, sämre tillväxt.

• Vitamin D-brist: Rakitis (mjuka ben), försämrad äggskalskvalitet.

• Fetma: Vanligt vid överutfodring.

• Felaktigt foder: Matrester, bröd och för mycket spannmål kan orsaka obalanser.

Datum: 2025-09-15

Författare: Kim Carlsson, djurvårdare utökad nivå, Hällefors & Sara Andersson, djurskötare - lantbruk, Trelleborg

Källor

• SFS 2018:1192. Djurskyddslag. Stockholm: Justitiedepartementet. Tillgänglig på: Riksdagen.se [Hämtad 14 september 2025].
• Jordbruksverket (2019). Föreskrifter och allmänna råd om fjäderfähållning inom lantbruket m.m., SJVFS 2019:23. Jönköping: Jordbruksverket. 
• Jordbruksverket (1999). Vatten till husdjur. Jordbruksinformation 13–1999. Jönköping: Jordbruksverket. Tillgänglig på: Jordbruksverket.se [Hämtad 14 september 2025]. 
• National Research Council (NRC). (1994). Nutrient Requirements of Poultry. 9th revised edition. Washington, DC: National Academy Press.
• Wilson, B.J. (1975). Response of ducks to dietary energy concentration. British Poultry Science, 16(5), s. 471–479.
• Leclercq, B. (1986). Dietary energy, growth and body composition in ducks. Reproduction Nutrition Development, 26(2A), s. 317–326.
• Dean, W.F. (1986). Protein requirements of ducks: A review. Poultry Science, 65(8), s. 1527–1534.
• Elkin, R.G., Rogler, J.C. & Sullivan, T.W. (1986). Evaluation of methionine requirements of White Pekin ducks. Poultry Science, 65(7), s. 1270–1277.
• Korver, D. & Stewart-Brown, B. (2023). Nutritional requirements of poultry. I: MSD Veterinary Manual. Uppdaterad april 2023, modifierad september 2024. Tillgänglig på: MSDVetManual.com [Hämtad 14 september 2025].